Från Ön 1860
I
En dag när hon sköljde tvätt från bryggan
steg fjärdens köld upp genom armarna
och i livet.
Tårarna frös till glasögon.
Ön lyfte sig själv i gräset
och strömmingsfanan vajade i djupet.
II
Och koppornas svärm hann upp honom
slog ner på hans ansikte.
Han ligger och stirrar i taket.
Hur det roddes uppför tystnaden.
Nuets evigt rinnande fläck
nuets evigt blödande punkt. 