print preview
Englishback TOMAS TRANSTRÖMER
Från Vintern 1947
Om dagarna i skolan den dova myllrande fästningen.
I skymningen gick jag hem under skyltarna.
Då kom viskningen utan läppar: “Vakna sömngångare!”
och alla föremål pekade mot Rummet.
Femte våningen, rummet mor gården. Lampan brann
i en cirkel av skräck alla nätter.
Jag satt utan ögonlock i sängen och såg
bildband bildband med de sinnessjukas tankar.
Som om det var nödvändigt . . .
Som om den sista barndomen slogs sönder
för att kunna passera genom gallret.
Som om det var nödvändigt . . .
Jag läste i böcker av glas men såg bara det andra:
fläckarna som trängde fram genom tapeterna.
Det var de levande döda
som ville ha sina porträtt målade!
Tills gryningen då sophämtarna kom
och slamrade med plåtkärlen där nere
bakgårdens fridfulla grå klockor
som ringde mig till sömns. 
Contributor’s notes: Tomas Tranströmer
Contributor’s notes: Patty Crane
Båten—Byn
Efter En Lång Torka
Från Vintern 1947
Funchal
Hemåt
Svarta Bergen